Den 6 december 1917 godkände Finlands lantdag självständighetsdeklarationen och Finland blev självständigt från Ryssland. Finland har detta år varit ett självständigt land i 105 år, grattis Finland! Att vi idag är ett fritt land fullständigt oberoende av andra länder med egen lagstiftning och eget folk har aldrig varit någon självklarhet.
Ibland behöver vi stanna upp, vara tacksamma och minnas varför vi får leva i ett fritt land. Vi behöver minnas striderna som vårt folk har tagit för oss. Vi behöver minnas vilka uppoffringar våra förfäder har gjort för vårt land. Vi bär på ett levande arv.
Det finns en oro över att vi ungdomar har slutat se denna dag som en dag där vi ska vara tacksamma över att vi står där vi står. Istället har fler och fler börjat se denna dag som en ledig dag från skola och jobb. Om inte vi minns kampen om vår självständighet, vem ska då minnas? I vår närhet är det just nu främst den äldsta generationen, de som inte själva varit med i kriget som återberättar det som de i sin tur har fått berättat för sig. Vad händer när den generationen dör? Medierna kommer troligtvis fortsätta påminna oss om vår självständighet men kommer vi göra det?
Självständighetsdagen ska vara en dag när vi firar och är tacksamma. En dag då vi värnar och minns veteranerna och alla stupade. En dag med fortsatt hopp om en bra framtid för vårt fria land. Vi behöver fortsätta behålla traditionerna. Jag brukar bland annat besöka gravgården med min mormor och sätta ett ljus för mina egna släktingar som stupade i kriget. Flaggorna vajar på flaggstängerna, på tv visas filmen Okänd soldat och inne i många kyrkor hålls gudstjänst för att fira självständigheten. I många fönster lyser också två ljus. På kvällen brukar jag alltid se på självständighetsbalen och beundra de vackra klänningarna. En dröm skulle ju vara att bli inbjuden till slottsbalen.
Vi i Finland är vana med att våra mänskliga rättigheter garanteras. Vi får resa fritt runt om i världen, vi har rätt till skydd, vi får uttrycka oss och vi får själva välja vilken religion vi vill tillhöra, det här är bara några av alla de friheter som garanteras i vårt land. Det här är ingen självklarhet för människor i många andra länder, det ser vi bland annat i Iran och Ukraina. Läget i Ukraina har för oss finländare varit en riktig ögonöppnare. Det är då vi själva märker att vi tar vår självständighet och frihet för given.
I dagens läge stiger inflationen. Priser på varor och tjänster växer samtidigt som statsskulden ökar. Vi ser också en ökande klyfta mellan rika och fattiga samt en oro över vår psykiska hälsa. Här ser jag ett samband mellan striderna om vår självständighet och striden mot att bekämpa samhällets utmaningar. Vi är den yngsta generationen vilket betyder att ansvaret på att upprätthålla landets ekonomi och försvar också kommer att landa på oss. Då är det viktigt att vi inte lägger oss ner och ger upp. Soldaterna som stred för vår självständighet gav inte heller upp. De gav sina egna liv för fosterlandet. Vi behöver göra som soldaterna gjorde under striderna mot Ryssland, alltså Kämpa!
Ida-Louise Wikman
