MO3 skriver dikter! En av dikterna har de studerande skrivit tillsammans genom att alla har bidragit med en versrad.
Här är dikten som MO3.1 skapade:
Jag är barnet med himmelsblå ögon
Jag är glad som en fågel
Jag är inte alltid glad
Jag är de som förlåter och de som förläts
Jag är ingen sol
Jag är knarket i ditt liv
Jag är döden utan smärta
Jag är blodet i din kropp
Jag är solkräm på huden
Jag är den varma sanden på stranden
Jag är den som bär på den svarta hatten
Jag är den som gömmer sig i mörkret,
som lurar och väntar på dig
Jag är solnedgången i regnet
Jag är boken alla glömt
Jag är ett mörkblått hav utan botten
Jag är en ishockeyspelare
Jag är en liten fågel i en stor värld
Jag är den du älskade
Jag är vargen som jagar
Jag är björnen som vrålar i en grotta
Jag är en människa
Här är dikten som MO3.2 skapade:
Jag är sommarens sista dag
Jag är botten i det djupaste havet
Jag är som en fågel som inte kan flyga
Jag är aldrig först
Jag är den kärleken, som den drog du tar
Jag är som vintern
Jag är ett mysterium som ingen kan lösa
Jag är som en stjärna som du söker
Jag är som en nål i en höstack
Jag är lika stark som Bamse efter han ätit sin honung
Jag är en fågel som vill vara fri
Jag är envis som en åsna
Jag är en höna med fungerande vingar,
fast i dygnsrytmen och systemet
Jag är vacker som en ros
Jag är som en boll i en ping pong-match
Jag är fotbollen på planen
Jag är inte ens i närheten som någon annan
Jag är som himlen som ser på dej
Jag är horan i mörkret och mörkret i horan
Jag är en egen, inte hans ägodel
Jag är skör som porslin
Jag är jag och du är du
men tillsammans är vi helt obesegbara