Efter en vanlig, men ändå allt annat än vanlig skoldag är det säkert många tankar som snurrar i huvudet för oss som rör oss i skolvärlden. Samtidigt som det kan vara en lättnad att beslutet att stänga skolorna kom, är det ändå ingen enkel sak att greppa.
Det som blev särskilt tydligt idag är den enorma sociala funktion som skolan har. För många är människomötena den bästa biten av läraryrket. Det är människorna som gör yrket omväxlande, levande, lärorikt och givande. För elever och studerande är det också en plats där man träffar vänner och andra jämnåriga.
Vi kommer att fortsätta träffas virtuellt, men det kan inte ersätta stämningen som uppstår i klassrummet, i lärarrummet, i korridorerna. ”Jag bandade min grupp en minut idag i klassen, för att minnas hur de låter” sa en av kollegorna på vårt möte efter att de studerande gått hem. Själv stod jag och fokuserade på att få mina grupper etsade på näthinnan i slutet av mina lektioner. Även om vi förhoppningsvis ses igen i mitten av april, känns det som en rätt lång tid.
Jag kommer att sakna dig som alltid hälsar lika glatt när du kommer in i mitt klassrum. Jag kommer att sakna dig som vågar fråga och ta reda på saker.
Jag kommer att sakna dig som inte alltid orkar satsa, men som alltid orkar skämta och möta min blick i samförstånd över att det faktiskt inte är hela världen att du inte är på topp alla dagar.
Jag kommer att sakna dig som har stenkoll och är effektiv och målmedveten.
Jag kommer att sakna dig som alltid pratar, fastän jag ibland sagt åt dig att vara tyst.
Jag kommer att sakna livet i klassrummet.
I väntan på att vi ses där igen ska ni ta hand om er själva och varandra!
Jenny