I den tredje modersmålskursen har de studerande skrivit dikter och jag har fått tillåtelse att dela med mig av några. Anna Dahlin har skrivit en dikt utgående från ett fotografi. Moa Häggblom och Hanna Enlund har skrivit intrigdikter, d.v.s. dikter med en handling. Moas dikt är skriven på dialekt och Hannas på standardsvenska. Läs, njut, fundera, inspireras!
Han är ensam,
som en sten i havet
Rädd att något skall hända,
han bara skymtar fram i vattenbrynet
En sten
ute i det stora, kalla, öppna havet
Ingen hör honom
Ingen ser honom
som om han inte existerat
Som när båtarna bara kör förbi,
han behöver närhet
han behöver få känna trygghet,
och inte bara kastas ut i havet
Han är ensam
ensam i denna värld,
i denna onda värld
Anna Dahlin
Hur a ja hamna shen?
Ja star å skådar nier
He je in lang biet å ja sir in hier
Hur a ja hamna shen?
Ja som va så förälska i Glenn
Vi had a så bra å ja had aldri vuri så lyckli som ja va tå
E färdi renovera skärihus åp ledurin,
in ring åp fingre å kållon stinn
Hur a ja hamna shenn?
Ja som va så förälska i Glenn
Vi möttest åp sjön
i kvarsin Paro som va grön
He glema i ögon tå ja skåda åp an
ja veta precis att e va han
Han dro åp fliine åt me
ja vort genera å vänd me bort
ja tänk redan tå, näj kva je hitje fö in sort
Men hur hamna ja shen?
Ja som va så förälska i Glenn
Första dejtin va aningen stel
men e va naonting me hans själ
Han va itt som all ar
å ja tänkt, kanske it e na ti ha,
men äntå va ja fast
typ som en häx åp in kvast
He kanske itt va så smart
å väldigt uppenbart,
men ja ha ju förstäji he nu
att såde je tu
Å hur hamna ja shen?
Ja som va så förälska i Glenn
Nu star ja shen å skådar nier,
fundrar kvart e ska bier
Je hitje slute?
elå ska ja kast iväg hede spjute
Alla tankar flygär omkring
kanske ja ska spring?
Plötsligt kommer in vindpust å knöckär i me
ja insir haståt kva ja haldär åp mie
Kva je hitje nu fö löjpas
näj ga häjm å ta e glas
Ja kan itt anna än ställ me sjölv än fråg
Hur a ja hamna shen?
Jo, fö att ja va så förälska i Glenn
Moa Häggblom
Dom springer mot ljuset
Bort från fasor och flammor
Röken stiger upp över vulkantopparna
Mullrande ljud dånar över byn
Han tänker hur har vi hamnat här
Vi vill inte vara här, inte nu.
Vad hände med fritiden, tystnaden
Vi vill vara där, inte här, inte nu.
Nu sitter vi här i tryggheten igen
Långt borta från fasorna och flammorna
Långt bort från mullret och röken
Hemma på verandan.
Här kan vi åldras i lugn och ro
Sitta och umgås med vilan
Återgå till att gamla skall vara gamla
och unga vara unga
Vissa saker skulle helt enkelt inte behöva finnas
Omänskligheten
Hanna Enlund
